- mätning av de mellersta båggångarnas relativa förhållande genom att spola varmt och kallt vatten i hörselgångarna (Caloric reflex test)
Om testet
Balansorganen ter sig svårundersökta där de ligger, väl skyddade inne i skallens ben. Men genom uppvärmning och nedkylning av balansorganet kan dess nervsignaler ökas respektive minskas. Det kan uppnås genom att spola hörselgångarna i vardera örat med varmt respektive kallt vatten eller varm och kall luft. Temperaturförändringen sprider sig genom trumhinnan och mellanörat till balansorganet.
Om undersökningen utförs på ett standardiserat sätt och av en tränad undersökare kan man uppskatta och jämföra funktionen i balansorganets mellersta båggångar.
Testet mäter balansimpulser med låga frekvenser.
Det kaloriskt provet har under de senaste hundra åren varit den huvudsakliga metoden för undersökning av människor med yrsel. Mätmetoden uppfanns av öronläkaren Robert Barany 1906 och belönades med Nobelpriset 1914.
Hur genomförs undersökningen?
Den undersökte ligger bekvämt tillbakalutad i en stol med huvudändan höjd 30 grader. Då hamnar de mellersta båggångarna i vertikalt läge. Öronens hörselgångar spolas med varmt eller kallt vatten enligt ett särskilt schema. Sammanlagt utförs fyra vattenspolningar för att stimulera balansorganen. Varje spolning pågår i 30 sekunder och ger upphov till nystagmus och även en viss yrselkänsla. Mellan varje spolning får den undersökte vila i några minuter.
Efter varje vattenspolning registreras uppkommen nystagmus med Videonystagmografi VNG.
Alla registrerade nystagmusfynd databehandlas och sammanställs i ett diagram.
Undersökningen ger ett mått på retbarheten av de mellersta båggångarna. Ett mått på om retbarheten är ungefär lika eller om någon sida reagerar sämre.
Undersökningen kan utföras på de flesta svenska öronkliniker. Den brukar genomföras av särskild utbildad personal och tar en timme att genomföra.
På Yrselcenter undersöks patienter numera sällan med Kaloriskt prov. Istället används undersökningstekniken VHIT som mäter balansimpulser av en högre frekvens och i ett bredare frekvensregister. Impulstestets mätningar motsvaras i högre omfattning av de balansimpulser som uppkommer vid vardagliga huvudrörelser.
Vad talar ett onormalt testresultat för?
En relativ sidoskillnad i retbarheten av de mellersta båggångarna. Eller att bägge mellersta båggångar har en nedsatt retbarhet.
Kaloriska provet – teoretisk bakgrund
Den undersökte ska ligga med huvudet upphöjt 30 grader från underlaget. I detta läge kommer vardera balansorganets mellersta bågångar att stå i vertikalt läge. Temperaturen för varmvattnet ska vara precis 44 grader och för kallvattnet 30 grader Celcius, d v s antingen 7 grader varmare eller kallare än kroppstemperaturen.
När örat värms upp stiger vätskan i den mellersta båggången uppåt och påverkar båggångens känselspröt att röra sig uppåt. Då ökar mängden balansimpulser från balansorganet till hjärnan. Nystagmus mot det stimulerade örat uppkommer.
När örat kyls av sjunker vätskan i båggången och känselsprötet sjunker ned. Mängden balansimpulser minskar. Nystagmus mot det öra som inte stimuleras uppkommer.
Vardera örat värms upp och kyls av en gång. Det ger sammanlagt fyra nystagmusregistreringar. Genom att använda Jongkees ekvation ( R 30°+ R44°) – (L30°+L44°): R30°+R44°+L30°+L44° x 100 = % kan man beräkna ett relativt värde för de mellersta båggångarnas retbarhet.