- mätning av de mellersta båggångarnas relativa förhållande genom att spola varmt och kallt vatten i hörselgångarna (Caloric reflex test)
Om testet
Genom uppvärmning och nedkylning av balansorganen kan deras nervimpulser ökas och minskas. Det kan uppnås genom att spola hörselgångarna i vardera örat med varmt och kallt vatten. Temperaturändringen sprider sig genom trumhinnan och mellanörat till balansorganet.
Uppvärmning av ett friskt balansorgan medför en illusion av att man roterar åt den stimulerade sidan. Nedkylning medför en känsla av rotation åt den motsatta sidan. Genom att samtidigt analysera ögonens rörelser kan man bedöma om stimuleringarna utlöser normal retbarhet och om reaktionerna är symmetriska eller inte. Därmed kan den relativa funktionen i de mellersta båggångarna uppskattas.
Testet mäter balansimpulser av låg frekvens. Mätmetoden uppfanns av öronläkaren Robert Barany 1906 och belönades med Nobelpriset 1914.
Före undersökningen
Undvik större måltider tre timmar före undersökningen. Använd inte åksjukemedel på undersökningsdagen. Använd inte alkohol två dygn innan.
Om undersökningen
Under undersökningen ligger Du bekvämt tillbakalutad i underökningsstolen. Under testet bär Du en mask med videokameror som registrerar Dina ögonrörelser. Öronens hörselgångar spolas med varmt och kallt vatten enligt ett särskilt schema. Sammanlagt utförs fyra vattenspolningar för att stimulera balansorganen. Varje spolning pågår i 30 sekunder och ger inom en minut upphov till reflektoriska ögonrörelser och yrselkänsla. Mellan varje spolning får Du vila i några minuter. Efter varje vattenspolning registreras uppkomna ögonrörelser med videonystagmografi VNG.
På Yrselcenter genomförs kaloriskt prov numera inte med vatten utan med varm och kall luft. Sammanlagt utförs fyra luftstimuleringar om en minut. Att genomföra en hel undersökning tar ungefär 20 minuter.
Alla registrerade nystagmusfynd databehandlas och sammanställs i ett diagram.
Undersökningen ger ett mått på retbarheten av de mellersta båggångarna. Resultatet visar om retbarheten är ungefär lika eller om någon sida reagerar sämre.
Kaloriskt prov med symmetriskt utlösbara ögonrörelser. Det talar för en normal funktion i bägge balansorgan
Kaloriskt prov där ögonrörelser inte kan utlösas vid stimulering av höger öra. Det talar för en skada i höger balansorgan.
Kaloriskt prov vs VHIT
De senaste 100 åren har kaloriskt prov varit den huvudsakliga metoden för att undersöka människor med yrsel. Numera undersöks Yrselcenters patienter bara i vissa fall med kaloriskt prov.
Istället utreds alla patienter med yrsel- och balanssymtom med undersökningen VHIT. VHIT tar bara några få minuter att genomföra och undersökningen ger information om funktionerna i balansorganets samtliga tre båggångar.
VHIT mäter balansimpulser av en högre frekvens och i ett bredare frekvensregister. Mätningen motsvaras i högre omfattning av de balansimpulser som uppkommer vid vardagliga huvudrörelser.
Kaloriska provet – teoretisk bakgrund
Den undersökte ska ligga med huvudet upphöjt 30 grader från underlaget. I detta läge kommer vardera balansorganets mellersta båggångar att stå i vertikalt läge. Temperaturen för varmvattnet ska vara precis 44 grader och för kallvattnet 30 grader Celcius, d v s antingen 7 grader varmare eller kallare än kroppstemperaturen.
När örat värms upp stiger vätskan i den mellersta båggången uppåt och påverkar båggångens känselspröt att röra sig uppåt. Då ökar mängden balansimpulser från balansorganet till hjärnan. Nystagmus mot det stimulerade örat uppkommer.
När örat kyls av sjunker vätskan i båggången och känselsprötet sjunker ned. Mängden balansimpulser minskar. Nystagmus mot det öra som inte stimuleras uppkommer.
Vardera örat värms upp och kyls av en gång. Det ger sammanlagt fyra registreringar av nystagmus. Genom att använda Jongkees ekvation ( R 30°+ R44°) – (L30°+L44°): R30°+R44°+L30°+L44° x 100 = % kan ett relativt värde beräknas för de mellersta båggångarnas retbarhet.
Undersökningens resultat
Undersökningen kan utesluta eller påvisa
- störningar i registret för balansimpulser av låg frekvens
- en relativ sidoskillnad för retbarheten av de mellersta båggångarna
- en nedsatt retbarhet för bägge mellersta båggångarna
- en överretbarhet för bägge mellersta båggångarna